underneath my skin...

Har ni sett cubusreklamen.. ni vet med mini anden? Låten som de spelar i den reklamen fastnar verkligen på hjärnan. Jag har gått runt och sjungit på den hemma.. men tänkte efter ett tag att min textverision inte kan stämma, den är inte riktigt politiskt korrekt. Underneath my skin lives a nigrooo..underneath this clouds theres a nigroo..
Kollade därför upp texten och det är eagle de sjunger om någon mer undrat hahaha. inte nigro.
http://www.youtube.com/watch?v=1ictxySW7s8

Förlossningspsykos?

Igår mötte jag upp M för att kolla lite kläder. Jag var övertaggad, äntligen äntligen! Skulle jag få shoppa fina kläder igen, det var ju över ett halvår sedan jag kunde handla utan att behöva tänka på att det skulle få plats en mage under. Uppspelt och lycklig entrar jag butiken.. Scannar av utbudet, alla pastellfärgade vårkläder som är fint upphängda känner mig upprymd...  Vänta nu, ser ingenting jag tycker är fint, får panik.. känner mig jättestressad. Jag ska ju shoppa massor av nytt!! varför finns det inget fint?! Lilou sover så fint i vagnen och jag har tid att strosa runt och plocka på mig plagg efter plagg.. problemet är bara att det inte är något plagg jag vill ha. 4 scarfs kom jag hem med??!. Kul.


kusinhäng hos mormor

I lördags tog vi en roadtrip till min mamma och hennes man. Vi skulle hämta Lilous kusin Simon som hade sovit där över helgen.  Simon är så söt, han är 4 månader äldre än lilou och busar och skrattar.. längtar så mycket till L är i den åldern. Simon  gillar  mat så vi brukar kalla honom för Sumon..Mamma råkade säga att hon tyckte det såg ut som att han skulle bli rödhårig, M fick panik och tvingade alla att inspektera simons 10 hårstrån i dagsljuset och säga att de såg ljusbruna ut.
Idag känns lilla sjuklingen i princip helt frisk, hon nyser lite då och då men inte så hostig eller rosslig. Det känns så himla skönt så den här veckan är i princip fullbokad av besök.. då många inte kunnat komma och hälsa på då hon var dålig. Idag ska jag åka in och kolla lite kläder till mig själv, känns som att jag inte har någonting att ha på mig. Jag som trodde det skulle kännas tvärt om när jag äntligen kunde komma i mina gamla kläder.. men nej.

Happy day!

Åh i natt har jag äntligen fått sova ut, A kom hem från sin jobbresa igår och satt med henne under kvällen när jag lagade mat, sen åt hon lite och somnade.. en riktig ögontjänare är hon den där Lilou.
Det underbara vädret fortsätter och vi ska ut på en promenad snart. Jag kom förövrigt i mina gamla jeans igår..funderar på hur jag ska fira detta. Nu somnade L igen och jag ska passa på att ringa min syster och planera dopet. Vi ska hålla det tillsammans, det lutar åt 18 maj så skriv upp det datumet nu!

Lilla nattugglan..

ok, nu har jag sovit 15 min på 24 h.. magmassage funkade inte ett skit, Lilou låg bara och stirrade surt med sina svarta ögon och när jag slutade, ''knorrade'' hon om möjligt ännu högre och liiite mer intensivt och sådär höll det på i 40 min, vilken mysig och avslappnande stund med min baby.. som det så fint står på pappret.
kl 7 somnade hon äntligen till, antagligen av ren utmattning och jag gick in i köket för att göra iordning frukost till mig själv..  hur trött?  Först tänkte jag börja gråta och tycka synd om mig själv men jag orkade inte.. blev ändå imponerad över att jag inte för en nanosekund övervägde att äta det ändå.

Till alla er som undrat hur A hade sett ut i kattdräkt..

Idag har Lilou vaknat på fel sida.. eller vaknat och vaknat, hon har inte sovit alls. Vi var hos BVC i morse och tanten påpekade att Lilou knorrade väldigt mycket. KNORRAR? hahah.. hon fiser ju som en hel karl, krystar som en 50 årig man som ätit en dålig räka det är heeeeelt sjukt..Felice hoppar till ibland. Fick med lite papper hem om magmassage, så ikväll kör vi spa på sakeksvägen.
Det är helt underbart väder säkert 15 grader och strålande sol, så vi trotsar vår isolering lite idag och åker och träffar E för en promenad..
Ingen tvekan om vem som är pappa iaf, undra vad hon ärvde från mig.. humörsvängningarna?


1 Månad

Fick lite dåligt samvete, Lilou fyller faktiskt en månad idag och så lägger jag upp så hemska bilder på henne.. och hon kan vara världens sötaste också (den opartiska mamman)

 Nu har vi varit ute på en liten morgonpromenad och L somnade i vagnen så jag har lite tid över att sitta här. Älskade A var oturligt nog vrålförkyld under förlossning och detta i sin tur ledde till att L blev sjuk i RS-virus och vi blev inlagda ett par dagar på Astrid Lindgrens..nu har hon återhämtat sig och är bara lite rosslig, växer så det knakar och jag vill nästan stanna tiden ett tag. Men vi får inte ha besök hemma på 2-3 veckor för att undvika att hon skall smittas av något annat virus då hennes immunförsvar är så outvecklat..så jag känner mig så sjukt isolerad och uttråkad av att sitta hemma.. jag har liksom börjat tycka Sjunde himlen är ett väldigt spännande program, då har det gått för långt. Som tur är får vi gå promenader..och i eftermiddag möter vi upp min fina vän Annelie för en.




Det här med att känna när man är mätt..

Är inte alltid så lätt tydligen, uttrycket matkoma används ju flitigt när man tryckt i sig typ en hamburgertallrik till lunch.. Lilou tar matkoman till en helt ny nivå... skönt med sån kämparglöd ändå, hon bara måste trycka i sig de 30 sista ml.

 Känsliga läsare varnas för starka bilder.








Mage

Imorgon är det 1 månad sen jag låg på Karolinska och födde fram världens bästa bebis. Då såg jag ut som på bilden nedan, det är sjukt hur fort man vänjer sig vid saker. Nu kan jag inte förstå att jag gick runt med den där magen.. det känns som ett skämt, som om jag stoppat en kudde innanför klänningen. Hur orkade jag röra mig böja mig? gå överhuvudtaget. Ändå trivdes jag helt okej med den där magen.. man vänjer sig som sagt. Några gånger stod jag knappt ut dock som vid nyårsafton när alla kunde ha fina små klänningar och högaklackar utom jag, jag hade faktiskt höga klackar ändå.i ren protest. bara föratt även fast jag var höggravid i 8e månaden och kände mig som Gustav II Adolf.. kulmage och klack är inte en härlig kombination.
Men jag måste ändå säga att det är fascinerande hur kroppen återhämtar sig.. nu en månad efteråt är magen försvunnen, lite extra hud bara som skall bort innan sommaren så att man kan visa sig i bikini utan att känna sig som en föredetta medlem ur biggestlooser.



Godermorgon..

Godmorgon känns egentligen fel.. jag har ingen morgon längre. Kväll, morgon, eftermiddag, lunch.. allt är detsamma nu förtiden pågrund av att en liten person med munkfrilla plötsligt bestämmer dygnsrytmen hemma hos oss. Egentligen borde jag inte klaga, alla som träffat henne påpekar hur snäll hon är som inte skriker.. men jag har liksom inte så mycket att jämföra med och hennes övriga vokabulär är sjukt frustrerande när man försöker sova. Hon grymtar, stånkar, stönar piper och krystar...som om hon var en minigris som själv ska föda fram en bebis. Givetvis hade det varit jobbigare om hon gallskrek hysteriskt missförstå mig inte.. men detta stånkande är psykiskt påfrestande, lite som när någon snarkar! Man vill bara stänga in i garderoben och gå och lägga sig i de tröttaste stunder.. men lustigt nog när man tror att man inte orkar mer, blir det plötsligt tyst och där ligger hon världens sötaste bebis och sover så fint.. tankarna på garderoben känns långt borta.
Nu börjar istället paniken över att själv hinna somna, 3 timmar cirka har jag på mig.. alla vet hur svårt det är att somna under stress, men av någon anledning, antagligen utmattning somnar man till slut och såhär fortsätter det dygnet runt. Men ändå är det värt det och jag skulle kunna göra det i 10 ..okej 5 år för den här lilla skiten


Förlossningsberättelse

Den 18 februari några dagar innan beräknad förlossning, hade den galna kvinnan som tagit över min personlighet under de nio månaderna som gravid spårat ut ytterligare.. jag googlade som en besatt på hur man sätter igång en förlossning hemma. Man skulle putsa fönster, gå i trappor, och äta ananas..  Med bestämda steg (inklusive en sväng i trapphuset) vaggade jag iväg till ica alvik för att inhandla fönsterputs och ananas..
Veckans klipp!! Ananas 10 kr It's a sign, jag hade läst att det krävdes 6 st för effekt, jag som inte ens gillar ananas..

Under kvällen hetsåt jag en ananas och fick sår i gommen.. övervägde att äta en till men kände att jag höll på att spåra ur totalt och gick och la mig istället.


19 februari vaknar jag runt 6:00 av en svag molvärk som påminde om mensvärk, får panikångest och svär lite över mitt ananasmissbruk.. helt blickstilla ligger jag i sängen och vågar inte röra mig, herregud är det nu det sätter igång, är det så här det ska kännas..
Vid kl 9 väcker jag älskade A och vi börjar klocka värkarna som fortfarande är svaga och kommer oregelbundet med ungefär 10-15 min mellanrum.

Duscha och ta alvedon läste jag överallt.. om värkarna försvinner då så är det förvärkar. Duschar 1 h men värkarna blir istället starkare.. de håller bara i sig 40 sekunder och tiden mellan känner jag mig precis som vanligt.. detta bidrar till att jag tycker att det är en bra idé att en tjej som ringer om en annons jag lagt ut på blocket kommer förbi. Svettig och med ett krampaktigt leende säljer jag skip'n'hop skötväskan till henne och förklarar lite försiktigt att jag tror mitt värkarbete har startat hon önskar mig lycka till och åker.

Klockan är nu runt 4 och jag tycker värkarna blir lite starka men de kommer fortfarande oregelbunder. Min syster ringer och undrar om vi vill komma och äta Tacos hos dem.. eftersom jag inte har en värk just då tycker jag det är en utmärkt idé, pessimist som jag är var jag övertygad om att detta bara var förvärkar och att jag likagärna  sysselsatte mig för att härda ut i kanske 3 dagar till innan det verkligen var dags. Älskade A var smart nog att ta med bb-väskan i bilen iallafall.

klockan 18 trycker jag i mig 2 tortillas  men får ställa mig  mot väggen och andas genom värkarna när de väl kommer. Jag ber övriga i sällskapet ignorera mig under de 40 sekunder jag har ont.. för att sedan sätta mig och fortsätta äta tills nästa värk kom.

Klockan 19 får jag en värk som gör ondare än de andra och plötsligt känner jag ett knäppande ljud inuti mig, ungefär som om man drar ut en propp i handfatet. Mitt vatte gick just..  Alla får panik och jag låser in mig på toaletten och vrålar till älskade A att ringa Förlossningen. De ber mig vänta hemma tills jag inte står ut längre.. och jag härdar ut en timme till.. sen känner jag att jag vill åka in, om det skulle vara något.

kl 20:00 anmäler jag mig i receptionen, vi får ett rum och ska bli undersökta.. mina värkar har tilltagit men jag förbereder mig ändå på att de ska säga att jag öppnat mig 2 mm och ska åka hem och komma tillbaka vid midsommar. 7 cm.. säger barnmorskan.  Jag får åka rullstol in i en förlossningssal där presenterar sig en barnmorska vid namn Kajsa, hon säger också att hon strax ska gå av sitt pass..  Det skiter väl jag i tänker jag, ring narkosläkaren istället jag måste ha min epidural..

20:30  Narkosläkaren kommer, jag minns att jag tyckte han såg ut som en sjukt störig kille i min paralellklass i högstadiet och tyckte detta var mycket irriterande. Jag säger åt honom att han måste öka tempot för vi hinner inte annars, han blir irriterad och förklarar att det inte fungerar så.. först ska man förbereda vilket tar 10 min sen tar det ytterligare 15 minuter innan det kickar igång. Kajsa tittar lidande på mig och säger att det tyvärr är försent..  Jag får ett psykbryt och skriker '' jaaaaaaaaaaaaag visste att det skulle bli så här'' Därefter maxar de min lustgas och allt blir lite mindre klart.  De byter personal och 3 nya barnmorskor kommer in, de ber mig säga mitt personnummer men jag klarar inte av det utan att asgarva. Jag försöker samla mig 3 gånger men varje gång skrattar jag hysteriskt. Tillsist får älskade A säga personnumret och de kollar på mig och ber mig att iallafall bekräfta att personumret stämmer, utan resultat jag fnissar så tårarna rinner.

21:00 krystvärkarna börjar... jag fnissar inte så mycket längre. En av barnmorskorna frågar om jag vill känna huvudet.. i helvete heller tänker jag, vad jag vill är att bebisen ska ut! jag andas oavbrutet i lustgasmasken som om det vore syrgas, skiter i att man måste göra uppehåll mellan värkarna för att få en smärtlindrande effekt. Min taktik är att hetsandas tills jag svimmar av. Jag minns att ansiktet domnade och jag tänkte väldigt konstiga saker.. bland annat väldigt mycket på Björnligan i kalleanka och deras kläder, detta kände jag också ett väldigt behov av att berätta för Älskade A..som mest nickade och log.

21:30 Kom hon äntligen ut 49 cm lång och 3045 gram tung, jag höll fortfarande lustgasen i ett järngrepp och minns att jag tänkte att det var så jävla fånigt av stockholm läns landsting att måla instrumenten och inredningen till djur, varför hade de gjort gynlampan till en giraff liksom.. så otroligt onödigt, är det astrid lindgrens barnakut jag är på eller?

Nästa gång får ni åka in direkt, annars kommer du föda i farstun skrattar en av barnmorskorna..
NÄSTA gång.. HAHAHAH tillåtmig dö av skratt, vilken nästa gång.. aldrig mer ALDRIG mer låg jag och tänkte.

Men så här i efterhand måste jag ändå säga att det var värt det, men någon fantastisk och häftig upplevelse tänker jag inte kalla det.


Bonjour!


Jag tänkte alltså börja blogga igen nu när jag är mammaledig och har endel dötid över..
Jag skall försöka att inte bli allt för upprymd och besatt av mitt barn och skriva om hennes konsistens på avföringen och hur fantastiskt  långt före hon är i utvecklingen ..


Den 19 februari, knappt en vecka innan bf valde hon att titta ut, Lilou Alma Eugenia rullgardina efraimsdotter... nejdå men Lilou är iallafall hennes tilltalsnamn och vi uttalar det Lilo..som Lilo och stitch inte Lilouuuu som en fransk älskarinna. Jag vet att stavningen gör en förvirrad men Älskade A vägrar att stava det utan u på slutet då han tycker att det blir för kort. 

Våra andra alternativ var Elise och Juni, men ni som känner mig vet ju att vår katt heter Felice och jag tycker det är lite obehagligt att döpa bebisen till Elise.. lite som om vi tror att hon och katten är syskon och att deras namn ska passa bra ihop hahah. Juni försökte jag få igenom in i det sista men Älskade A tyckte att det lät som 80-tals efterätten Gino.. Min plan var att när förlossningen väl var över skulle jag nyförlöst titta med svag blick och väsa: visst ska hon heta Juni..  
Men detta glömdes som bort när hon väl var ute, vilket iochförsig var rätt tur eftersom jag inte riktigt var vid mina sinnes fulla bruk efter lustgasen och hade i princip kunnat föreslå Majbjörn som tittalsnamn.  Nedan finner ni en bild på henne... jag har ju en störning som gör att jag alltid tycker att folk är lika någon annan och tycker förövrigt att Lilou är lik gudfadern här.





Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0